Tisdag 11 augusti 2020
Det är vad jag känner, jo. Att inte kunna planera verksamheten som vanligt, att arbetet inte löper smidigt pga sjukledigheter och distansjobb, att allt är osäkert, vi får se..., att ha en otymplig mask i bussen, att inte veta hur detta slutar, om det slutar. Hu, huh. Lite lugnade det nerverna att gå ut och plocka lite blåbär och höra på skogens ljud efter jobbet.
Det sitter en hackspett i trädet, det ser väl alla? Nr 162/365
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar