Efter flunssan

Har inte rört på oss på hela veckan pga flunssa och trötthet. Idag tog vi oss ut till stranden på en långpromenad och fick t.o.m lite solsken på vägen. Kanske det värsta är förbi nu.

 Våren är redan på god väg. Nr 44/365

Dagarna rusar

Vecka har gått fort, det är redan torsdag och jag har glömt/inte hunnit/ inte orkat fotografera. Mycket på jobbet och dessutom har vi båda blivit flunssiga. Man blir ju lite nojig med alla möjliga virus på gång. Idag har det redan känts bättre, kanske det kom och gick på några dagar.

Idag besökte vi en skola och ett eftis i Helsingfors med den andra studiegruppen. Det blev en mycket givande och intressant dag igen. Mycket annorlunda än förra veckan i Vasa. Tänk vad skolmiljöer också kan vara olika. Det här var en nyrenoverad stor skola med 500 elever, många barn med särskilda behov och en labyrintisk skolbyggnad från 60-talet. Det bästa var nog de härliga, engagerade vuxna som hade barnets bästa i prioritet.

Vår grupp på rundvandring i Botby skola. Lokalerna lockade till rörelse för stora och små. Nr 43/365

Lugnet efter stormen

Äntligen såg vi lite sol. Det blev en skön söndag med en långpromenad vid stranden, lite ute- och innepyssel. Gårdagens högvatten och storm hade satt sina spår längs vägen, det var vass och vatten långt uppe på land och på vägen. Vattennivån är ännu jättehög, men hade sjunkit lite från igår. Vi köpte också en utdragbar soffa till stugan, via Tori.fi. Biblioteket börjar vara fyllt av möbler och grejer som är på väg dit.

 Mycket folk i farten idag och vattennivån +80 i Esbo. Nr 42/365

113:e november

Enligt en artikel i Hesari idag har vädret varit som i november nu i 113 dagar. Så istället för att vi har den 21 februari så har vi  den113 november idag. Det påverkar oss, vi sover sämre, orkar inte motionera och äter mera ohälsosamt. För de som lider av kamoströtthet kan det utvecklas till depression om det pågår för länge... Ja vi behöver ljuset, snö och sol. Men nu regnar det igen..... Känner mig nog lite som de vissna tulpnaerna på bordet idag, orkar inte ens slänga bort dem. Men nu tänker jag ändå gå och simma, det brukar pigga upp.

 Ett ensamt visset kronblad från en utblommad tulpan. Nr 41/365

Eftisdag

Kuradagen idag bestod av ett studebesök till Haga skola i Gamla Vasa. Kunde promenera dit och möttes av en glad och trevlig eftisledare Nathalie som skulle vara vår värdinna resten av dagen. Tyvärr hade några av deltgarna gett återbud pga sjuka kolleger och vi var ganska få på plats idag. Men dagen blev lyckad och jätteintressant. Vi fick höra om hur eftiset och skolan fungerar och före lunch fick vi följa med en lektion i en klass. Jag var med i en smågrupps-undervisning med sex elever i behov av stöd, två av eleverna hade en en personlig assistent. Läraren hade fullt upp att hinna med att handleda de fyra övriga eleverna för de var inte självgående utan behövde verkligen stöd.

Sen blev det ärtsoppa och fastlagsbulle till lunch och rundvandring i huset. Ca 12 började eftis och eleverna droppade in. Det var imponerande att se hur rutinerat och vant alla anmälde sig till Nathalie och sedan valde något de ville göra, en del började rita eller färglägga, en del gjorde läxorna, en del spelade spel eller läste en bok. Härliga öppna och glada barn som var nyfikna på oss och ville att jag skulle fotografera dem. Efter samlingen, där det blev högläsning från en bok, var dagen slut för vår del och vi tackade för oss.

Hos mamma och pappa såg vi på skidtävling och åt mumsig pannkaka och sen var det dags för mig att ta tåget hem. Väl hemma i Esbo hade Joakim kommit hem och Jörn hade fått ryggskott.

Högläsning från den spännande boken Nelly Rapp och snömannens hemlighet. Nr 40/365

Sötare kan ingen vara

Onsdag 19 februari 2020

Efter arbetsdagen satt jag mig på tåget för att åka upp till Vasa. Imorgon är det dags för eftiskurs igen. Dessutom fick jag träffa lilla Ted för första gången. Tänk att man glömmer hur liten och söt och ..... alldeles underbar en liten nyfödd kan vara. Jag fick hålla honom så länge mamma Sofia åt fisksoppa. Han sov under hela tiden vi var där, men känslan och doften av den lilla nyfödda hänger ännu också kvar. Det är något magiskt över dessa små varelser som vuxit i magen i nio månader och som sen en dag kommer ut och är en perfekt och färdig liten människa! Jag är så innerligt glad för hela familjens skull, mamma, pappa, hunden och lilla Ted som alla verkar vara så lyckliga och trygga med den nya tillvaron. Och förstås för mormor och morfar och alla andra i närheten.

I Gamla Vasa blev vi, trots sen ankomst, varmt välkomnade med härlig fräsch sallad till kvällsmål och uppdatering av senaste nytt innan det blev sovdags.

 Titta! Han blev sex dagar innan jag fick träffa honom och hålla honom i min famn!Nr 39/365

 Mormor, gammelmoster och lillen

Ingen äkta is

Tisdag 18 februari 2020

Det har blåst som attan och det dålioga vädret håller i sig. Idag såg man dock några solstrålar sticka fram mellan varven. Trots det varma vädret har konstis-banan på järnvägstorget varit i bruk och nu på sportlovet används det ganska flitigt.

 Sportlovsfirare på järnvägstorgets konstis . Nr 38/365

Regn & rusk

Söndag 16 februari 2020

Vädret detta veckoslut..... vi brukar inte avra rädda för dåligt väder, men detta är bara helt värst. Regn, regn och mera regn. Idag blev det då gym och löpmattan. Det gick bättre än väntat, så nöjda och belåtna kunde vi slöa i soffan och se på lite nordiska serier på kvällen.

 Upplyftande vy från gymföstret en vanlig söndag i februari. Nr 37/365

Bra dag för kultur

Regnet öste ner hela dagen. Vi beslöt vara lite kulturella och utnyttja vårt Museikort som varit ganska lite i använding den sista tiden. Det blev ela två muséer, först fotomuséet med Vvian Maiers utställning och sedan Sinebrychoffs museum med Edelfelts tavlor från sin ryska tid. Båda sevärda och intressanta. Vi hann också testa synen och skaffa nya brillor idag. Kanske jag börjar använda dessa mera än de som jag haft över två år, de har mest legat i sitt fodral i väskan.

 Vid sidan av poträtt och gatufoto fotograferade Maier gärna också sig själv, antingen genom en speglande yta eller som fotografens skugga.Utsällningen heter självpoträtt med skugga. Nr 36/365

Vändagsbebis

I natt föddes en liten efterlängtad ny människa till storfamiljen. Min guddotter blev mamma, min syster blev mormor och jag blev gammelmoster. Det är stort, så stort att man inte riktigt fattar det.  Den bästa vändagsgåvan! Välkommen till världen, du föddes till den bästa familjen!

Jag tog några fina bilder av en vacker soldränkt arbetsväg i morse. Men de passar ändå inte riktigt in i dagens stämning. Lånade därför en bild som säger mer om dagens stämning, syster Carinas bild av den vackraste lilla handen!

Lille killen, född 14.2.2020, kl 00.30, 3900 g, 51 cm. Nr 35/365

Annorlunda mötesmiljö

Har inte suttit på kontoret alls idag, men nog suttit på möten hela dagen. Halva dagen tillbringades i glamourösa utrymmen på Radisson Blu Plaza, som tidigare vart SOK:s huvudkontor. Vi satt i ett mötesrum som nog var över 100 år gammalt, med ett bord som säkert var 10 meter långt, stora trästolar med lädersitsar som rumpan svettades i och utsmyckade trädekorationer runt dörrkarmarna. Men lunchen var modärn och smaklig från en buffet.

På kvällen blev det mera praktisk handarbete och "avslappning" på arbis fönsterkurs. Vi är otroligt effektiva och duktiga på att skrapa och måla och fixa fönster, men har jätteroligt mellan varven. Denna torsdags kaffepaus blev en verklig skratterapi-stund, som det brukar.

Lunchbuffet på Blu Plaza. Nr 34/365

Proppmätt

Skön ledig söndag med en löptur, bastubad, fixande av krånglande diskmaskin (få se hur länge den håller), lite hemmasysslor och restaurangbesök. Vi provade på Fat Lizard i Otnäs som fått mycket beröm och är väldigt poppis! Det var nog ett riktigt mysigt ställe med supergod mat, som var lite väl mättande ..... oj, oj, nu pöser vi här på soffan och orkar inte röra en fena.

Min förrättsportion med Tigerprawns och Jörns med Grankulla "burger". Nr 33/365

I deras vinhylla bongade jag gamla vinflaskor av bästa årsmodellerna :)

Dimmigt och friskt

Ett veckoslut utan program, en lördag med skön skogpromenad på nytt ställe. Vi åkte ut till Luk friluftsområde här i norra Esbo. Vi promenerade längs en otroligt fin vandringsled längs många små sjöar, vackra skogar och en välskött golfbana. Matsäck och grillkorv över öppen eld ute i det fria gjorde ju inte dagen sämre.

En dimmig dag, men friskt och skönt och vackert på sitt eget sätt. Nr 32/365

Gult är inte fult

Torsdag 6 februari 2020

Åtminstone inte när det gäller tulpaner. Ger känsla av vår och solsken, solsken som vi faktiskt haft nu nu ett par dagar.

Vår i luften och på matbordet. Nr 31/365

Runeberg och Fredrika

På Runebergsdagen ska det förstås vara Runebergstårtor. Idag fick vi smaka på Runebergstårtor från Borgå, det känns ju nästan som riktigt äkta vara.

Goda men mycket maffiga tårtor till morgonkaffet! Nr 30/365

Porträtt

Vår nya chef har nu jobbat några dagar hos oss och det känns riktigt bra. Idag fick jag ta poträtt av henne till både en tidningsartikel och för vårt eget bruk.

En klok kvinna i sina bästa år! Nr 29/365

Tulpantider

En utblommad tulpan kan också vara vacker. Nr 28/365

Fartfylld agility

 

Varken husse eller fotgrafen hänger med i svängarna! Nr 27/365

Släkt och hundar

Lördag 1 februari 2020

Besök från Vasa av Hans med sina fyra hundar. Det är SM-tävling i Agility i helgen och han ska delta med två av hundarna. Vi bjöd på middag åt hans söner med familjer och Jens. Det blev en härlig dag med hundpromenad, mat och dryck, legobygge och mycket prat.

 När man mutar hundar med godis för att få dem att lyda. Nr 26/365

Avtackning, skratt och tårar

Fredag 31 januari 2020

Kan inte riktigt beskriva känslorna när en bra chef och arbetskompis är sista dagen på jobb... Mycket tudelade känslor med både sorg och glädje, skratt och tårar men framför allt tacksamhet. För att få lära känna och jobba med en fin, energisk, kunnig, humoristisk, vis och ärlig människa i över tio år.

Idag blev det fest och mottagning för henne med inbjudan gäster. Efteråt hade vi ett eget inside program bara med personalen med middag efteråt. Vi hade en härligt rolig och trevlig kväll med fin stämning! Tusen tack Agneta! Jag kommer att sakna dig! Men önskar dig glada pensionsdagar med dina nära och kära.

Hela Sydkustens pensionärsklubb samlad. Nu är de 4. Nr 25/365

Äppel och annat skoj

Torsdag 30 januari 2020

Veckan har gått snabbt, nya chefen har börjat och gamla håller på att avsluta. Imorgon är det hennes sista dag och vi förbereder fest och avtackning som hålls imorgon! Detta äpple har funnits på chefens bord sedan september. Det har en viss roll i vårt program som vi förberett för henne :)

Här ett förslag som dock inte kom med i slutversionen:
Från frö till skrutt: utdrag från ett äpples memoarer ”Och länge länge hängde jag en här, följde med alla som kom och gick i Agnetas rum och ingen behövde bita i det sura äpplet”. 

Nr 24/365