Det börjar för ca en vecka sedan. Vittnesmål efter vittnesmål väller in som en tsunami i den hemliga facebookgruppen. Även om jag vet vad som
händer i samhället, var det här ändå en ögonöppnare och alldeles förfärlig
läsning. Det tar ont i hjärtat då jag läser vad vänner, bekanta och helt okända
kvinnor varit med om. Jag blir arg, förtvivlad, förbannad och äcklad över
att det finns de som inte förstår var gränsen går. Det gäller långt
ifrån alla män och det gäller också kvinnor. Det finns alldeles underbara pappor, söner, pojkvänner,
pojkkompisar, äkta män och manliga bekanta. Tacksam för att dessa män finns i min vardag. Men det finns även
de som inte är det. Och så finns det fortsättningsvis en kultur där
detta tystas ner och oftast är det offret som tar på sig skulden. Och skammen...
Jag har nog också råkat ut för lindriga övertramp men tack och lov
inget som skadat mig eller söndrat min kärna eller lämnat bestående
spår. Jag är så överväldigad av kraften, styrkan, enheten och så
mångas mod att dela med sig och urled på inrotade patriarkaliska
strukturer och mekanismer. Kände att jag vill delta med min droppe, om än obetydlig, vara en del av kraften, så jag skrev under #Dammenbrister! Hoppas så innerligt att det som sker nu,
även om det kommer mothugg, kommer att öppna ögon och öron och skapa förändring. Kärlek och
respekt!
Upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp.
6111 finlandssvenska kvinnor har undertecknat. Nr 319/365
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar