Egentligen borde jag ha fört en mera detaljerad dagbok under denna historiska och underliga corona-tid. Men tydligen räcker inte orken och inspirationen riktigt till. Jag tar en dag i taget och försöker att inte egentligen tänka så mycket framåt. Den eviga optimisten i mig tror ju ändå att detta snart tar slut och vardagen återvänder till det normala igen. Fast med nya glasögon och kanske lite nya värderingar.
Morgonens personalmöte från köskbordet. Christel, Micke, Erik och Lena i rutan,
de andra är "bollar". Nr 77/365
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar